18422526_1043725442326371_7232747343033639423_o

Lägerliv

I helgen var det lägerliv med Bohus Elfsborghs Caroliner. Det innebar helhelg med hela föreningen som generalrepeterade inför sommarens uppvisningar.

På lördagen skulle vi öva först uppvisningen inför djuramossa på förmiddagen och sedan slaget vid lund (som ska visas i Lund 10 juli) på eftermiddagen. Man kan säga att jag och Mod fick snabbkursen i skotträning. Vi har varit med en och en halvgång på skotträning. Ena gången var vi bara med på torrövningen, där man övar rörelserna fast utan skott, och sedan sista träningen var vi med på en halva skottsessionen.
Det vi skulle göra på djuramossa övningen var att på ena halvan av fältet stod två kanoner och sedan det svenska infanteriet och på andra sidan var det uppställt två spanska ryttare, med ett 10-tals meter mellanrum, men mellan de låg det sedan en halmbal. Och bakom där stod de norska soldaterna (vi hade en gästförening från norge på besök) och en kanon, som skulle representera en skans.
Det som skulle hända var att tre ryttare skulle rida iväg på span och se om skansen var befäst, norrmännen skjuter efter de. Ryttarna rider tillbaka och hämtar hela kavalleriet som rider fram, vänder framför de spanska ryttarna och rider tillbaka och bakom infanteriet som står och väntar. Rundar infateriet, som börjat röra sig framåt, för att sedan bryta igenom mellan de spanska ryttarna och sedan ta infanteristerna bakom.
Vi körde första vändan med skott, vilket blev lite kaos då det är en sak att höra innan vart man ska ta vägen och hur man ska röra sig, men sedan faktiskt göra det på fältet är en helt annan sak. Men Mod skötte sig riktigt bra, och vi hängde med i alla rörelserna.
Resten av förmiddagen torrövade vi för att få in förflyttningarna ordentligt, och det blev tillslut jättebra. Jag var också jättenöjd, för vi kunde galoppera tillsammans med de andra i kolonnen, vilket Mod har haft svårt för, då han tycker det är jobbigt att galoppera så långsamt, så ofta blir det bara trav.Eftermiddagen sedan, slaget vid Lund, torrövade vi massor först innan det skulle bli med skott. Men då avvek jag för jag kände att jag ville inte att det skulle bli för mycket för Mod.
Men det var väldigt roligt det jag var med. Också intressant. Vi la upp det så att svenska infanteriet stod på ena sidan, och vi i kavalleriet långt bakom de, danskarna (eller i detta fall våra norska gäster) stod på andra, sedan var svenska ”kungen” med två ryttare bakom danska linjen. Så började det med att det svenska infanteriet tryckte tillbaka danskarna och när de blivit tillbaka trängda en bra bit så kom sedan kungen bakom de och red igenom, för tydligen så ska kungen ha ridit fram till en dansk trumslagare och sagt till honom att öppna ledet, vilket han hade gjort (högst oklart varför den danska trumslagare lyssnade på den svenska kungen, men det var vad de sa). När kungen kommer igenom så red vi i kavalleriet fram och då gick de danska soldaterna i carre, alltså ställer sig i en fyrkant/klunga och vi red sedan runt de ett varv. Varav vi sedan drog oss tillbaka lite, och då flydde danskarna och vi satte efter, och där var momentet slut

Under söndagen gjorde vi helt andra saker, men som var nästan ännu roligare! dag skulle vi inte öva på någon uppvisning, utan öva ett scenario. Området var ett mindre bergsområde, eller bergigt område kanske man snarare ska säga, det var en skogsknaller som var rätt backig och brant på sina ställen. I ena ändan hade vi vårt lilla tältläger och det skulle då föreställa garnisonen som svenskarna hade, där fanns också en kanon. Sedan blev norrmännen utkörda i skogen och fick order som vi inte visste om, vi visste bara att deras huvudmål var att ta garnisonen, men inte hur eller varit ifrån.
Vi i kavalleriet kunde inte riktigt röra oss högst upp på bergsknallen, det var för otillgängligt för hästarna, så vi hade som uppgift att patrullera. Jag patrullerade nedan för berget, lite mer bakom och flanken ut från vår garnison, för att jag kände att det passade Mod bra att vara bakom kanonen och musköterna, det låter inte lika mycket då. Det var så himla fint, fin grön skog, med vackra stigar och lite duggregn i luften, men inte mycket, så red vi där två-tre stycken i patrull och spanade efter röda rockar i skogen. Efter ett tag hörde vi hur det började smälla i skogen och så visste man att nu var det på gång. Så vi red tillbaka och en patrull fick rida ut i terrängen framför garnisonen, fast jag hoppade det denna gången då jag inte ville vara framför kanonen och vara alltför nära musköterna. De fick tag på 3 av norrbaggarna, tror de skulle vara 7, men vi fick fortsatta order att patrullera flanken, för det trodde att de framför garnisonen kanske bara vara en skenmanöver för att kunna runda garnisonen och komma in på sidan.

Så höll vi på ett tag och red patrull och hörde de sköt och ropade i skogen ovanför. När vi var i lägret var det så himla roligt att se alla verkligen leva ut sina roller. Som en tillfånga tagen norrman försökte rymma genom att ta sig an en svensk kapten, men det kunde han glömma och i handgemänget så lyckades han stuka foten, men han verkade lika glad för det. Eller en annan norrman som vi fick höra gömde sig i ett träsk för att undvika att bli upptäckt! Det är inlevelse det!

De grymma Canonkillarna var där och fotograferade:

18422526_1043725442326371_7232747343033639423_o

När motivationen tryter

Jag försöker alltid vara positiv och se framåt. Men ibland är det svårt. Jag vet att vi har kommit långt, men samtidigt startade vi en oerhört låg nivå, så känns som trots alla framsteg, är vi nu nästan på alla andras ”normal” nivå. Det är svårt när man har större ambitioner än hästen.
Mod är charmigaste i världen, men ibland känns det som att dunka huvudet i en vägg. Min personliga strategi är att titta på den större bilden, jag vill väldigt gärna, i ridnigen, jobba med små detaljer, men Mod stänger ned om man jobbar för mycket med det. Därför jobbar jag hellre med större övningar där vi får med de små detaljerna, även om de inte är perfekta. Däremot jobbar jag hellre med detaljerna vid handen och från marken, för det är mycket enklare att motivera honom då.

18422526_1043725442326371_7232747343033639423_o

Bästa Valborgsfirandet!

Valborgsmässoafton är döpt efter helgonet Waplurgis, och vem återfinns i mauskriptet för svärd och bucklare från 1300-talet? Walpurgis! Så vilket firande kunde vara bättre än kavalleriträning?

Mod knatade, nästan, direkt in i transporten, och det kunde stängas om honom utan större knussel. Jag vill inte säga för mycket, men det känns som det börjar lossna ordentligt och det finns ändå inom räckhåll att jag skulle kunna, någon gång, kunna lasta själv.

Första passet var vi ute i paddocken i det härliga vädret. Mod gick faktiskt först stora delar av passet utan större svårigheter. Dessutom fick han agera stöttepelar åt en annan häst som tycker det är lite jobbigt när han hästar kommer för nära. Den hästen blir lite aggro och försöker bita och få igång den andra hästen, men trots att han hugger mot ansiktet på Mod så total ignorerade Mod honom totalt. Vilket ledde till att den andra hästen inte fick ut något av sina provokationer och då lugnade ner sig. Första passet varlite kortare än vanligt för sedan skulle vi prova ut uniformerna inför säsongen. Så nu är jag utrustad med sämskinnsbyxor, ullkappa, hatt, halsduk och stövlar.

Andra passet körde vi nere på fältet, med enkla formationsövningar i både skritt och trav. Det svåraste tyckte Mod var att rida runt en trumma, det spännande var att det var svårare åt ena hållet än andra, men till slut släppte det ganska mycket. Det jag måste öva på är att slappna av själv, för jag spänner mig, vilket gör Mod orolig. Men jag kände att det var ett bra pass, för jag kände att det var ett bra pass och för varje gång det fungerar kan jag slappna av mer och mer.

Inför tredje passet var jag i valet och kvalet om jag skulle testa eller inte. Eftersom då skulle vi öva med både musköter och kanoner och Mod har bara varit med om musköteld när jag rider under två skott tidigare. Men med lite övertalning så red jag. Jag har inte införskaffat någon huva än, men jag knödde ner bomullspadd i öronen på honom, vilket han inte var helt glad över, men det satt kvar ganska bra i alla fall. Så ner på fältet gick vi, tågande i kolonn efter de marcherande infanteristerna. På fältet torrövade vi först ett par vänder. Övningen gick ut på att kanonerna stod uppe på en skans (jordvall) och sedan stod infanteriet nedanför och sedan vi bakom infanteriet.
Infanteriet skulle avge msuköteld, sedan svarade kanonerna, vi red igenom infanterilinjen och vände sedan nedanför skansen och ställde åter upp bakom infanteriet. De gav fyr, kanonerna svarade, vi red igenom och linjerna och sedan uppå skansen.
Som sagt torrövade vi först, och det gick ganska bra, Mod verkade känna igen det från förra gången vi var med. Sedan skulle det skjutas, och jag fick påminna mig om att andas och försöka tänka på annat. Mod klarade det faktiskt förvånasvärt bra. Det jag blev mest glad över var att jag hela tiden kunde hålla in honom och hade kontroll hela tiden. Även när vi red igenom linjen och vissa hästar hamnade framför så höll han sig ändå, relativt, lugn. För min största farhåga är att han ska dra iväg och jag inte får stopp på honom. Men det var aldrig några konstigheter. Jag tror också att upprepningen i övningen, att han gjort exakt samma sak flera gånger i rad gör att han känner sig mycket lugnare, för han vet vad som förväntas och vad som händer.

Allt som allt en bra dag! Nu laddar vi inför lägerliv om två veckor och sedan den 6 juni kommer vi vara med på paraden i Vänersborg för den som vill se oss där!

18422526_1043725442326371_7232747343033639423_o

Lite Positivitet

Mod är ingen häst som har självbjudning och ber man honom göra nåt så är automatsvaret ”NEJ” tills man övertygat honom om motsatsen. I en perfekt värld hade jag kunnat jobba med bara bjudande på betende och positivitet, men för att han ska kunna gå ner i vikt och vi ska komma någonstans så måste jag vara lite hård ibland. Därav har senaste tiden varit, inte konflikt fylld, för Mod har varit väldigt duktig och faktiskt gjort vad jag bett honom om, men det har inte varit med sprudlande glädje. Därför kände jag att vi behövde lite paus och göra något som inte var så kravfyllt.

Jag vill jobba upp hans fart, att han ökar självmant, samt att jag vill öva på snäva svängar, därav kom jag fram till att jag ska testa att försöka lära honom att skickas runt pålar/hinderstöd. Sagt och gjort fram med ett hinderstöd och sedan börja öva. Jag bestämde att använda kommandot ”Go”, det är kort koncist och lätt att höra.

Mod är lustig på det sättet att trots att jag jobbar med godis, och en ganska enkel övning (ren fysiskt) så ska han ändå tjafsa emot. Han måste liksom börja göra andra saker bara för att, tills jag säger till honom, och då gör han det klockrent. Jag hade helst inte velat säga till honom, för att jag vill att det ska vara positivt, men av erfarenhet vet jag att om jag låter honom fortsätta spinna iväg själv så blir det bara mer tjafs och konstigheter. Då är det bättre att jag säger till en gång lite skarpare och sedan belönar ordentligt. Jag har inga problem med att han inte förstår eller att han gör fel, men när jag märker att han börjar göra annat bara för att, där drar jag gränsen. (Man kan se ser i filmen vid ca 1,40 )

 

18422526_1043725442326371_7232747343033639423_o

Fotografering

Jag fick med mig min underbara vän Eva till stallet och ett lass med foto-props. Eva är ingen fotograf så jag fick ställa in kameran och hon fick köra point-and–shoot. Men det blev ett par fina bilder och jag är så tacksam att hon ställde upp!

 


18422526_1043725442326371_7232747343033639423_o

Arne Koets Clinic

Vilken helg, på alla sätt och vis!

Jag kom i sista stund med på grund av ett avhopp på Arne Koets clinic uppe i Lidköping, vilket tar 1,5-2 timmar och köra, så jag tänkte att jag skulle åka i godtid på fredagen ( det var lördag-söndag). Så jag möter upp med lasthjälpen i stallet, kopplar på släpet, kollar belysningen. Ingen lampa funkar…. Happ, bara att skruva i sär kontakten och alla sladdar var urdragna. Vi tyckte inte kopplingen såg någonstans ut som i manualen och efter 3 timmar så kom Mats ut och skruvade ihop den som den skulle vara. Så istället för att komma fram vid 20-tiden som tänkt, rullade jag in på stallplanen utan för Lidköping vid halv tolv. Men fram kom vi i alla fall.

Det blev en tidig morgon för jag var först ut klockan åtta, men det var faktiskt ganska skönt. Vädret var soligt, men väldigt blåsigt, så ganska kallt. Jag hade funderat innan vad jag ville fokusera på och även om Arne är grym att träna dressyren för, så kände jag att det kan jag göra för andra, men det finns ingen annan som kan fäktningen och jag vill verkligen lära mig riktig svärdsteknik. Så jag sa det att jag vill helst fokusera på fäktning och då också teknik. Inte bara banka på någon annan, utan faktiskt förstå vad man gör. Sagt och gjort, Arne stod på en stol och jag fick öva på bindning och avstånd. Jag har bara gått på fäktning i knappt två månader, men jag kände vilken otrolig skillnad det var för mig, för jag hade nu en helt annan förståelse för vad Arne pratade om. Han behövde inte förklara vad binding är och vad jag ska tänka på, utan jag förstod direkt syftet med övningen eftersom vi gör liknande på fäktningen till fots. Med det sagt så var inte övningen enkel, men jag kunde komma in i den mycket fortare, Sedan övade vi lite hugg och garder. Varav jag en gång råkade slå stackars Mod i huvudet, som tur var är han tjockskallig och det var inte så hårt, så han brydde sig inte nämnvärt, men ändå, speciellt som Arne sekunden innan ”see so you dont hit your horse in the head”…. Tur att det bara är plast.

Efter jag tagit in honom stod jag och kollade en stund, men då var det någon som sa att Mod höll på att rulla sig i boxen. Nog för han gillar att sova liggandes, och tycker om att rulla ut i gräs, men inne brukar han inte göra det. Tog ut honom och han verkade inte riktigt sig själv. Så tog ut och gick med honom, då var han knappt intresserad av gräset, vilket gjorde mig ganska alarmerad, gick ett par varv till, tog in han igen, tittade inte ens åt sitt hö. Lyssnade på magen, och väldigt lite magljud, så tog ut och gick med honom ännu mer. Då började han visa intresse för gräset i alla fall, och verkade inte lika nere. Gick ett par varv till och travade lite. Gick in och då ville han äta hö, så band upp honom så fick han äta hö medan jag mockade, och sedan fortsatte jag gå med honom lite till. Då hade han börjat få mer magljud igen. testade att ställa in honom och han la sig i alla fall inte ner. Sen ställde jag ut honom i en mindre hage då han började visa sitt egensinninga hungriga jag igen.
Senare kom jag tillbaka, gick med honom något varv, så när jag släppte tillbaka honom så rullade han sig, men när jag sa till han ställde han sig direkt upp, och såg mer ut som en sån där ”kliar gott” rullning. Såg även på grimman innan att den var lerig, men en annan sa att hon sett honom rulla sig, men då också bara ner-klia gott- och ställa sig. Så sedan verkade han helt okej.

Efter lunch hade vi melee träning. Dels lite ridning på linje och vändingar och vad svårt det är med ett helt nytt gäng som inte gjort det innan. tillsammans. Det blev kaos ganska fort. Sedan delades vi även upp i lag och skulle ”döda” varandra med svärden. Jag dog mest hela tiden, mest för att folk kom för nära och jag inte kunde backa undan, för att min häst är för trög och så blev jag ned svärdad. Men det var rolig.!
Det var en kille som hade en jättesnabb häst som var jättesvår att död på eftersom han bara raceade. Men då hade Arne en annan övning där alla skulle ta honom, vilket var ganska intressant, för att om den som alla var ute efter tänkte till kunde han uttnyttja att de som var ute efter honom var i vägen för varandra. Jag fick in ett par galoppvänder på Mod också, vilket jag var mest stolt över, även om det inte alltid var åt rätt håll, men jag kände att när han fick galopp så galopperade vi ett stund åt det hållet som han ville, för att sedan kunde jag fånga upp honom i galoppen och göra det jag ville. Jag var nöjd med galopp hur som!

Söndagen började med teori, och då kom även två som jag känner som bor i närheten som fotfolk, vilket var väldigt roligt. Sedan fortsatte vi med meleen. Meleen för dagen inleddes som dagen innan med lite formationsridning, vilket gick lite bättre, men fortfarande lite svajigt och sedan igenom ridning av två linjer mot varandra. Sedan delade vi åter upp oss i lag och skulle döda det andra laget. Det kändes mycket bättre än gårdagen, alla började få koll på sina hästar, jag kände att jag faktiskt på ett bättre sätt kunde ta in vad folk gjorde med sin svärd och avstyra de hugg som kom mot mig. Jag själv är lite feg med huggande när folk inte har mask på sig, men jag lyckades döda minst två i alla fall!

Dagen flöt på i ganska bra tempo, men sedan hände det som inte ska hända, en ramlade av sin häst och gjorde illa armen, inget som inte läker, men fortfarande en ordentligt skadad arm. Det kändes så knäppt för att här hade vi varit tio hästar i ett kaos av svärd och galopp med hästar som inte känner varandra, och inget händer. Sedan under en enskild lektion så händer det. Men alla sa det att vi är ju alla fullt medvetna om risken vi tar med att hålla på med hästar, ett halvt ton flyktdjur med egen vilja. Så med en ordentlig reality check så fortsatte sedan dagen efter lunch.

Eftersom jag ville fokusera på fäktningen förslog Arne att vi skulle öva på dueller, vilket jag inte var sen med att tycka det lät som en väldigt bra ide. Jag och två till hade en trippellektion. Där vi först red med lansar, full fart över ridbanan, vända och sedan tillbaka. Det gick mycket bättre än förra gången, och framför allt  först gången, men Mod hade lite svårt att vända då han helst ville gå till dörren av paddocken. Men jag lyckades okej att hålla galoppen samt lansen. Denna gång var det en mer ”riktig” lans, och inte bara en rundstav, och förra gången föll jag ihop som en säckpotatis och, det var inte helt perfekt denna gånfg, men det var så mycket bättre.
Efter det övade vi på att rida runt varandra i en cirkel för att få in avståndet och rätt hugg teknik och sedan lite olika hugg och garder för dessa. Det jag tyckte var roligt var att man kunde använda parerstången att just parera undan hugget med. Väldigt skojigt!

Som vanligt gjorde alla härliga människor med sina underbara hästar hela helgen! Och man kommer hem med så mycket inspiration och ideer och tankar. Mitt nästa mål är att till nästa Arne kurs med häst, som antagligen blir i höst, ska vi  gjort  terre-a-terre, åtminstonde på marken. Det är mitt mål för nu, och det känns som ett bra mål, för det innebär att jag måste jobba pån att stärka galoppen och bakbensarbetet. Och med en terre.-a-terre kommer så mycket annat kunna falla på plats.

Här är lite bilder och filmer från helgen, men det kommer komma mer!

 

18422526_1043725442326371_7232747343033639423_o

Pluvinel Lesson One in Trot!

We keep following the Pluvinel book and have now got to trot. It was much easier than i thought it would be to keep him in trot. He had actually speed forward, which is not always the case. Pluvinel says that many horses ”click” their knees together at first, but I did not experience anything like that. But what i did reflect on is that he sometimes get a bit heavy in the front, but pluvinel says one should do the trot for about ten to eleven days and i think that maybe the horse will learn, or as he get stronger, himself put more of the weight int he back as it is more energy effective. But we will see.

18422526_1043725442326371_7232747343033639423_o

Pluvinel Lesson One: Day 3

Last day with the walk on the volte. Today it went better, he started to understand what I wanted him to do. Also I realized that it is the right side we usually struggle with, so no wonder left side felt better.

Not much to say about to day, only I am soi corious on how we will manage the trot, especially to keep position. But we shall see

18422526_1043725442326371_7232747343033639423_o

Pluvinel Lesson One: Day two

Day two of the Pluvinel lesson one. Today I did some adjustements, I put on the longer reins I usually have for driving and put on each side of the cavasson. As Pluvinel says he put both reins on the pole, which I believe is to make it easier to get the horse to aim his head at the pole an thus get the croup outside the volte.

It was, as I anticipated, much harder to get him to actually get the croupe in an outer circle. I believe it would be much simpler if I actually could do it as Pluvinel says, with two persons and one is at the horses thigh. I ended up with shorter reins and a bit different position. I got to priorities the croup to be in an outer volte, against holding still as a pole.

It may look like I use the whip alot, but it mostly because Mod wanted to fall into ”my space” (which I say a number of times) so I mostly used the whip just keep him out on the circle. Also to try to get his croup to move out. I was suprised that I actually thought his left side was easier, and that is the side we usually struggle with.

18422526_1043725442326371_7232747343033639423_o

Pluvinel lesson one

I will write this in english as maybe it can be of some intrest for non-swedish speakers.

For one I have started to train HEMA (historical european martial arts), more specific sword and buckler, but one thing that you do in hema is study maniscripts. So I got intrested in manuscripts of mounted combat and got to read Antoine de  Pluvinels La Maneige Royal or Linstruction du roy, In this book Pluvinel describes to the King of France how he schools both horse and rider.

He gets into how the schooling of the horse and starts with, what we today, call lounging. As of what I understand from Pluvinel he has developed a very fast paced method where the horse in a short time will preform the movements we today are in quite awe off, the courbette and terre a terre.
As I have decided to take a time out from riding for a week or so I decided that it could be fun to see if I can follow his instructions and see where it leads us. Of course I wont follow it to the letter if I believe it will harm the horse or me, but I will try to see if I can, as far as possible, follow his schooling. Also Im am but an amatour and do not have all the aids or manpower that Pluvinel has, but I wanted to try to catch the core of the proceedours as far as I can follow it.

So today we started with, what we call, lounging. Pluvinel describes it that he ties the horse to a pole, where one man stands at the pole seeing that the the ropes doesnt tangle, and the other stands with a whip at the horse thihg. Here I ran into my first problem. I dont have  a pole or another person. But I understand the concept that the horse should be tied to something that doesnt give in, like when you are lounging today. It should be a fix point so he doesnt have an option but to bend. The solution for me was to stand on the line and then use that to get my hand steady and really try to be still. It wasnt, a pole, but I believe it fit the purpose. Also the volte needed to be small, as I saw in the picture. Which I believe is to get a larger bend in the horse, thus the horse get strenghten.

One thing I have pondered over when I now went back to the section is that he says:

”(…) to go forward, and making him turn the crupe to the outside of the ring. Consequently the horse will hold his head inside the volte and will more or less be forced to look at the pillar with both eyes, thus aquiring the habit of always looking where he is going (…)”

It sounds like he wants the horse to go around  in a very lage movemnent shoulder in, but looking at the pictures they are just going around bent in a lounge. Somehow I believe it probably is a shoulder in that he is after, that makes more sense to me, with the head towards the pillar, but I dont know. I need to experiment a bit more. Also he is not the one himself to have done the drawings (as I understand) so I believe the worded description is probably more of what he is after, then the drawings.

But only from today I was quite amazed over how good my little horse took it as he is usally not very found of loungework.