2017-11-08-13-22-22

Julen är över

Jag har varit borta under julen så har inte varit i stallet på nästan en vecka! Så det var en glad kille som kom lufsande så fort jag öppnader lösdriftstallets dörr.

Idag  longerades det i trav i båda varven över bommar. Det var lite hyss i högervarvet, men när jag sa till honom så fungerade alla övergångar jättebra. Det är nog det svåraste jag vet just longeringen, jag har dålig kontroll och har svårt att hålla volten i jämn storlek. Nu försöker jag inte longera så ofta, just för att jag inte tycker det ger så mycket, men nu när det är så mörkt på kvällarna är det svårt att hitta andra former som jag kan få honom att springa längre stunder i.

Vi red lite barbacka också och lyckades göra öppna i båda varven och början på en sluta i höger varvet!

 

nordsvensk mod göteborg
Kvällsmys
2017-11-08-13-22-22

Klickerträna in dressyr rörelser

Mod har väldiga problem att första sluta rörelsen, så jag bestämde mig för att försöka få poletten att trilla ned genom att shapea in rörelsen, eller i alla fall början till rörelsen med hjälp av klicker. Mitt lite lösa mål är att få honom att förstå att röra höften emot spöt, och inte ifrån som faller naturligt för honom. 

Jag filmade vårg jobb lite. Nu har jag övat en stund innan så han var inne i tänket. Första klippen handlar bara om bakbenen och höften. Man ser inte så bra på kameran, men jag fokuserar mycket på att höften ska komma mot mig, så ibland ser det ut som han får klick och beröm för ingenting, men det är för att det kameran inte ser är hur han flyttar tyngden i höften.

De två (?) Senare klippen visar mer hederligt kapson arbete. Det är mer för att försöka sätta in det vi övat på i ett sammanhang.

2017-11-08-13-22-22

Träning som ger resultat

Idag red jag och Mod ut tillsammans med hagkompisen Spirit. Det blev bara en kortare skritt runda då han, hagkompisen, är konvalecent, men det var trevligt med sällskap.

På vägen tillbaka var det en tjej ute och ledde sin häst, som var mer i luften än på marken. Så hon tog rygg på oss, så hästen skulle hålla sig någorlunda lugn. Hästen lugnade ner sig en del med att följa efter oss, men var fortfarande ganska vild. Jag var väldigt stolt över Mod för han brydde sig inte nämntvärt trots att den ganska stora hästen hoppade runt bakom honom. Jag hoppas. och tror, att det faktiskt är vår kavalleri träning som har gett resultat, att Mod lärt sig att inte bry sig så mycket om vad de andra hästarna gör. Dessutom hade han inga problem med att gå och bumpa in med Spirit när vi gick bredvid varandra. Nog för att de är hagkompisar, men jag tror inte han hade varit lika bekväm att göra det innan sommaren!

lerig nordsvensk

2017-11-08-13-22-22

Mycket har hänt på ett år

Den 6 december var en grå, lerig och väldigt blåsig dag. Det var också dagen då Mod kom in i mitt liv på riktigt. Jag vet inte vad jag ska säga om den dagen, det var så mycket känslor, jag trodde det bara skulle vara glädje och förväntan, men det var också ganska skrämmande.

Det är svårt att erkänna, men man läser alltid att folk som köper häst bara ”visste” att det var rätt. Så fort de såg/träffade/provred så bara visste de att detta var deras häst. Jag hade inte fått den känslan, vilket skrämde mig lite. Samtidigt så har ingen av de hästar som verkligen fastnat i hjärtat på mig, varit några som jag gillat från början. Alla har varit lite svåra och jag slitit mitt hår och vissa ville jag inte ens ha att göra med första tiden innan jag lärde känna de. Nordsvenskar i min prisklass växer inte heller på träd, och han han var i rätt ålder, rätt prisklass och relativt nära. Dessutom var det många som ringt på honom, så jag kände att det fick bära eller brista.

Och nu har det gått ett år.

Vilken skillnad det är från första månaderna där vi inte kunde lämna gården och gick andra hästar ut ur stallet när man var kvar fick han nästan panik. De få gånger vi kom till paddocken kunde vi knappt skritta runt banan. Ett varv i skritt och jag var överlycklig. I hagen hände det ganska ofta att han inte ville bli hämtad utan bara sprang iväg.

För fyra månader sedan kunde vi rida ut med sällskap och med ganska många avsnittningar, även själva. I paddocken kunde vi eventuellt galoppera en långsida, med lite ordentlig övertalning.

Idag kan vi inte bara rida runt i paddocken som JAG vill utan även göra en kontrollerad galoppfattning på volten, dessutom öppna (nåja) i båda varven och början på en sluta i ena. Vi har ridit ut själva utan några avsittningar och han kommer alltid fram så fort jag kommer till hagen, utan att jag behöver ropa.

Under året har vi dessutom tränat för ett flertal tränare och åkt iväg och tränat i grupp. Vi har åkt iväg på träningshelg, fäktast med svärd och ridit med lans.
Han har blivit körd med skaklar och draglinor.

Vi har så mycket kvar att jobba på, som att kunna gå in i transporten utan stress, men det känns ändå som vi har kommit en lång väg. Det är en stor skillnad på den arga och livströtta tjocka ponnyn som ut ur transporten den där blåsiga december dagen för ett år sedan och den glada, i alla fall lite mindre tjocka och mer harmoniska killen, som  nu kommer lunkades emot en i hagen när man kommer.

dsc_0205

DSC_0344

TUR_9861

Kavalleri träning

nordsvensk mod på svärdsträning

img_20161030_182423

wp-image-703186827jpg.jpg

img_2200s

häst med inkörningsskaklar

 

2017-11-08-13-22-22

Lastning – tillbaka till ruta ett

Det har varit lite dött här ett tag och det har berott på ett par saker. Dels har jag varit i Stockholm och hälsat på familjen och haft en del andra saker som gjort att jag inte varit så mycket i stallet. Sedan för två veckor sedan så skulle vi åkt iväg och tränat, men Mod gick inte in i transporten. Vilket var väldigt tungt för mig. Det gjorde mig väldigt frustrerad och ledsen, även om jag vet att han inte gör det med någon baktanke. Utan att det helt och hållet är en träningssak.

Men jag när man är frustrerad, ledsen, arg eller har någon annan negativ känsla i kroppen är det inte bra att träna. Därför har jag när jag varit i stallet senaste veckorna bara gjort enklare saker, som klicker träning, och förra helgen lasttränades det när det var ljust.

Efter att ha lyssnat på otaliga personer och inget har funkar har jag nu gått tillbaka till ”Linda-style”, vilket innebär shaping och bara positivt. Med andra ord den långa vägen. Mina fyra  redskap har varit: godis, en hink, klicker och tålamod, väldigt mycket tålamod.

Jag har jobbat mycket med hinken, först med godis på rampen och sedan längre och längre in transporten, och när han går framåt, så blir det ett klick med klickern och godis. Inget smackande, inget dragande, bara väntan och lockande med hink-skrammel ibland. Dessutom har jag gjort så att han fått äta godis ur hinken så har jag avbrutit honom och sedan backat av honom. Vilket har gjort att han inte velat backa av, eftersom hinken med godis är i transporten.

Idag tog jag fram transporten själv och han gick upp utan några betänkligheter, så det känns som det har gått lite framåt i alla fall. Nu är det bara att han ska komma in helt med rumpan och kunna stänga… Men en sak i taget!

mod