2017-11-08-13-22-22

Skiftar fokus, fast ändå inte

När jag skapade den här bloggen och namnet, Team Mod, så var jag på en helt annan plats i mitt hästeri. Från att ha häst som ett, vad ska man säga, vanligt fritidsintresse, till att historisk ridning, hästträning och beriden stridskonst genomsyrar hela mitt liv.  Det är inte bara Mod som är fokus i mitt hästeri, även om han är den största delen, men det är hästträning, fäktning, reenactment, rörelsemekanik, historisk utrustning och mycket mycket mer.  Det har helt enkelt skiftat fokus från att handla om Mods resa, till att det mer handlar om mig och vad jag försöker skapa, tillsammans med Mod.

Därav byter jag nu namn till Ridkonst i sampel. För det är det jag strävar efter att bli ett ekipage där man gör saker tillsammans, i samspel.

2017-11-08-13-22-22

Undervisning i kapson

Ikväll så fick Mods hagkompis Walle jobba lite grann. Hans matte var nyfiken på kapson-arbete, så sagt och gjort. Walle är en ganska hög grabb, men väldigt finkänslig och har lätt att röra på sin kropp. Då han var så finkänslig var det extra viktigt att tänka på placeringen av kroppen, då han annars gärna svävade iväg med sina olika kroppsdelar.

Matte gjorde dessutom ett jättebra jobb, och trots att Walle i början tyckte det hela var väldigt märkligt och undrade vad det var vi sysslade med, så kunde de i slutet göra början på en öppna, med Walle väldigt lyhörd och uppmärksam på matte.

Det är alltid väldigt roligt att få jobba med andra hästar och det är häftigt att bara med ett varv i paddocken i båda varven så kan man direkt känns vilka svårigheter, eller saker man måste tänka på, som finns hos hästen.

2017-11-08-13-22-22

From donkey to piaffe

So its been a while, during the summer we did three medieval show, which I will probably post a little about later on the blog. But right now I thought to write some of our latest adventures.

These lasts two weekends we have been away on training for Arne Koets. First weekend was in Kungälv, with two 30 min lesson each day. Mod was in a fairly happy state and the first day we managed to actually canter in serpentines! Well, like two and a half serpentines, but still! And its crazy to think that one year ago I rode I could hardly manage to make the serpentines in walk, and now we managed to strike canter from a collected trotn and then even make lead changes. Sunday went even better, where I rode in a type of pretzel like figure, in very small circles and really felt how he was with me. of course we had our moments, when Mod showed his donkey like behaviour with refusing to move, or refusing to strike canter, but it was much less than usual. And I almost never got to a point where he didnt move at all.

Forward to next weekend where I drove up to Lidköping. There we had 2x 30 min single lessons and then 2×45 min double lessons. The first single lesson I had got my donkey back. He was in a bad mood, but I also took him on head on. Cause when he get in that mood I can take the easy way out, and just do less, or turn just when I notice he starts to go against him. But I really wanted to see how far I could push, to not take the easy way out all the time. And I got into a head butting game. Mod showed he could do canter passes all across the paddock, the opposite way of where I wanted us to go. But looking back at the videos, it actually looks pretty nice, between our little straight tests.

Sundays single lesson was so much better. For some reason everything was just right, I found my seat, he was just flowing forward, and as it was a little bit of piaffe theme, we started on the piaffe. My horse, the donkey, who one year ago I could not turn, managed to make steps in piaffe. And also look at the pictures, he looks like a warhorse! People are always telling me (and more and more often) ”your horse is so beautiful!”, and I still see him as a raggedy, fat, lazy-ass pony that cant move for the life of him. So its almost hard for me to understand that this is what people see.

Of course we also did fencing, and I really struggle with not getting my self to frustrated. Cause I understand exactly when I get the different windings, strikes and binds, but then when I get in a sparring situation, its just out the window. And while Im doing it I know its not correct, and I just get annoyed and frustrated with myself. I want to have total control, feel I really know what Im doing, and I am so not there yet.

2017-11-08-13-22-22

Getting ready for medieval show

The 8 of July will Bohus Elfsborghs Caroliner have shows at the medieval day in Hunehals (Kungsbacka). Of course we will not come as Caroleans, but as knights, and today was the final rehearsal.
The weather was every other minute pouring downfall and the other sunny sun, but we started indoors, trying out the different formations. We will ride in chainmail and tabard, but as mine chain mail was not cut open for riding I only tried the hood and the tabard. I realised I had not ridden with lance AND sword before and noticed I needed to keep in mind so I did not got stuck on my sword hilt.

Later the infantry were going to practice line movements with shooting drills, so we rode on the field beside them to get the horses used to the sounds. It went really well, some of the times Mod was reacting, but immediately seattled down. The last gallop we did we actually managed to keep in the line and canter with the others. Which has been a struggle before, as it is a very slow canter, and Mod has thought its just easier to trot along. So I was really proud of him!

2017-11-08-13-22-22

Nationaldagsparad i Vänersborg

Mod och jag har nu debuterat som uppvisningsekipage och Mod skötte sig helt perfekt.

Under förmiddagen tog jag in honom och skulle göra iornding honom, så jag to fram ryktborste och skrapa, men så tyckte jag det kändes konstigt och inser att jag försöker skrapa av borsten, med en annan borste. Lite nervig var jag allt. Men hästen gick på transporten och så bar det av mot Vänersborg. Han blev avlastad mitt i Vänersborg, på en parkering mellan två trafikerade vägar, men bilar, bussar, vägarbeten och folk. Men Mod gick ut och var helt kolugn, det var som han aldrig gjort annat än att bo mitt i stan. Det var så skönt, för det gjorde mig lugn,

Det skulle vara en mindre excersis uppvisning och sedan parad ned genom staden. Det var inte alla som skulle vara med på uppvisningen, varav jag och Mod skulle få vara med. Vilket kändes jätteroligt. Uppvisningen gick ut på att först visade infanteriet upp sin excersis, sedan kom vi i kavalleriet in och visade upp formationer i först skritt och sedan trav. Sedan exercisade vi med infanteriet och red igenom de på olika sätt. Och vi avslutade sedan allt med anfall i galopp mot infanteriet. Och Mod klarade allting galant! Till och med galoppen på slutet! Dessutom red jag mycket av excersisen på en-handsfattning.

Efter uppvisningen ställde vi upp och så fick publiken komma fram och hälsa. Mod tyckte först det var lite läskigt med alla människor som kom fram, inte så att han blev stirrig, men man märkte att han var obekväm. Men så kom världens gulligaste lilla tant upp med en morot som hon frågade om hon fick bjuda Mod på. Jag sa givetvis ja, varav hon halar upp en helpåse och bara ”men du vill väl ha en till”, så försäkrade hon mig om att de var både skalade och tvättade. Efter det tyckte Mod publiken var väldigt mycket trevligare och undersökte varje person grundligt om inte de också hade en morot gömd någonstans.

Därefter red vi ett kvarter bort och ställde upp för att möta upp musikkåren som vi skulle gå bakom. Mod gick jättefint genom stan, ibland blev han marginellt tittig, men första gången gå igenom stan, med massor av folk, bilar, musikkår och jag vet inte allt. Det är okej att få tycka det är lite konstigt.

Jag är så nöjd över Mods första uppvisning, han skötte sig exemplariskt och vi klarade allting utan några konstigheter, nu ser vi fram emot fler gånger!


2017-11-08-13-22-22

Lägerliv

I helgen var det lägerliv med Bohus Elfsborghs Caroliner. Det innebar helhelg med hela föreningen som generalrepeterade inför sommarens uppvisningar.

På lördagen skulle vi öva först uppvisningen inför djuramossa på förmiddagen och sedan slaget vid lund (som ska visas i Lund 10 juli) på eftermiddagen. Man kan säga att jag och Mod fick snabbkursen i skotträning. Vi har varit med en och en halvgång på skotträning. Ena gången var vi bara med på torrövningen, där man övar rörelserna fast utan skott, och sedan sista träningen var vi med på en halva skottsessionen.
Det vi skulle göra på djuramossa övningen var att på ena halvan av fältet stod två kanoner och sedan det svenska infanteriet och på andra sidan var det uppställt två spanska ryttare, med ett 10-tals meter mellanrum, men mellan de låg det sedan en halmbal. Och bakom där stod de norska soldaterna (vi hade en gästförening från norge på besök) och en kanon, som skulle representera en skans.
Det som skulle hända var att tre ryttare skulle rida iväg på span och se om skansen var befäst, norrmännen skjuter efter de. Ryttarna rider tillbaka och hämtar hela kavalleriet som rider fram, vänder framför de spanska ryttarna och rider tillbaka och bakom infanteriet som står och väntar. Rundar infateriet, som börjat röra sig framåt, för att sedan bryta igenom mellan de spanska ryttarna och sedan ta infanteristerna bakom.
Vi körde första vändan med skott, vilket blev lite kaos då det är en sak att höra innan vart man ska ta vägen och hur man ska röra sig, men sedan faktiskt göra det på fältet är en helt annan sak. Men Mod skötte sig riktigt bra, och vi hängde med i alla rörelserna.
Resten av förmiddagen torrövade vi för att få in förflyttningarna ordentligt, och det blev tillslut jättebra. Jag var också jättenöjd, för vi kunde galoppera tillsammans med de andra i kolonnen, vilket Mod har haft svårt för, då han tycker det är jobbigt att galoppera så långsamt, så ofta blir det bara trav.Eftermiddagen sedan, slaget vid Lund, torrövade vi massor först innan det skulle bli med skott. Men då avvek jag för jag kände att jag ville inte att det skulle bli för mycket för Mod.
Men det var väldigt roligt det jag var med. Också intressant. Vi la upp det så att svenska infanteriet stod på ena sidan, och vi i kavalleriet långt bakom de, danskarna (eller i detta fall våra norska gäster) stod på andra, sedan var svenska ”kungen” med två ryttare bakom danska linjen. Så började det med att det svenska infanteriet tryckte tillbaka danskarna och när de blivit tillbaka trängda en bra bit så kom sedan kungen bakom de och red igenom, för tydligen så ska kungen ha ridit fram till en dansk trumslagare och sagt till honom att öppna ledet, vilket han hade gjort (högst oklart varför den danska trumslagare lyssnade på den svenska kungen, men det var vad de sa). När kungen kommer igenom så red vi i kavalleriet fram och då gick de danska soldaterna i carre, alltså ställer sig i en fyrkant/klunga och vi red sedan runt de ett varv. Varav vi sedan drog oss tillbaka lite, och då flydde danskarna och vi satte efter, och där var momentet slut

Under söndagen gjorde vi helt andra saker, men som var nästan ännu roligare! dag skulle vi inte öva på någon uppvisning, utan öva ett scenario. Området var ett mindre bergsområde, eller bergigt område kanske man snarare ska säga, det var en skogsknaller som var rätt backig och brant på sina ställen. I ena ändan hade vi vårt lilla tältläger och det skulle då föreställa garnisonen som svenskarna hade, där fanns också en kanon. Sedan blev norrmännen utkörda i skogen och fick order som vi inte visste om, vi visste bara att deras huvudmål var att ta garnisonen, men inte hur eller varit ifrån.
Vi i kavalleriet kunde inte riktigt röra oss högst upp på bergsknallen, det var för otillgängligt för hästarna, så vi hade som uppgift att patrullera. Jag patrullerade nedan för berget, lite mer bakom och flanken ut från vår garnison, för att jag kände att det passade Mod bra att vara bakom kanonen och musköterna, det låter inte lika mycket då. Det var så himla fint, fin grön skog, med vackra stigar och lite duggregn i luften, men inte mycket, så red vi där två-tre stycken i patrull och spanade efter röda rockar i skogen. Efter ett tag hörde vi hur det började smälla i skogen och så visste man att nu var det på gång. Så vi red tillbaka och en patrull fick rida ut i terrängen framför garnisonen, fast jag hoppade det denna gången då jag inte ville vara framför kanonen och vara alltför nära musköterna. De fick tag på 3 av norrbaggarna, tror de skulle vara 7, men vi fick fortsatta order att patrullera flanken, för det trodde att de framför garnisonen kanske bara vara en skenmanöver för att kunna runda garnisonen och komma in på sidan.

Så höll vi på ett tag och red patrull och hörde de sköt och ropade i skogen ovanför. När vi var i lägret var det så himla roligt att se alla verkligen leva ut sina roller. Som en tillfånga tagen norrman försökte rymma genom att ta sig an en svensk kapten, men det kunde han glömma och i handgemänget så lyckades han stuka foten, men han verkade lika glad för det. Eller en annan norrman som vi fick höra gömde sig i ett träsk för att undvika att bli upptäckt! Det är inlevelse det!

De grymma Canonkillarna var där och fotograferade:

2017-11-08-13-22-22

När motivationen tryter

Jag försöker alltid vara positiv och se framåt. Men ibland är det svårt. Jag vet att vi har kommit långt, men samtidigt startade vi en oerhört låg nivå, så känns som trots alla framsteg, är vi nu nästan på alla andras ”normal” nivå. Det är svårt när man har större ambitioner än hästen.
Mod är charmigaste i världen, men ibland känns det som att dunka huvudet i en vägg. Min personliga strategi är att titta på den större bilden, jag vill väldigt gärna, i ridnigen, jobba med små detaljer, men Mod stänger ned om man jobbar för mycket med det. Därför jobbar jag hellre med större övningar där vi får med de små detaljerna, även om de inte är perfekta. Däremot jobbar jag hellre med detaljerna vid handen och från marken, för det är mycket enklare att motivera honom då.

2017-11-08-13-22-22

Bästa Valborgsfirandet!

Valborgsmässoafton är döpt efter helgonet Waplurgis, och vem återfinns i mauskriptet för svärd och bucklare från 1300-talet? Walpurgis! Så vilket firande kunde vara bättre än kavalleriträning?

Mod knatade, nästan, direkt in i transporten, och det kunde stängas om honom utan större knussel. Jag vill inte säga för mycket, men det känns som det börjar lossna ordentligt och det finns ändå inom räckhåll att jag skulle kunna, någon gång, kunna lasta själv.

Första passet var vi ute i paddocken i det härliga vädret. Mod gick faktiskt först stora delar av passet utan större svårigheter. Dessutom fick han agera stöttepelar åt en annan häst som tycker det är lite jobbigt när han hästar kommer för nära. Den hästen blir lite aggro och försöker bita och få igång den andra hästen, men trots att han hugger mot ansiktet på Mod så total ignorerade Mod honom totalt. Vilket ledde till att den andra hästen inte fick ut något av sina provokationer och då lugnade ner sig. Första passet varlite kortare än vanligt för sedan skulle vi prova ut uniformerna inför säsongen. Så nu är jag utrustad med sämskinnsbyxor, ullkappa, hatt, halsduk och stövlar.

Andra passet körde vi nere på fältet, med enkla formationsövningar i både skritt och trav. Det svåraste tyckte Mod var att rida runt en trumma, det spännande var att det var svårare åt ena hållet än andra, men till slut släppte det ganska mycket. Det jag måste öva på är att slappna av själv, för jag spänner mig, vilket gör Mod orolig. Men jag kände att det var ett bra pass, för jag kände att det var ett bra pass och för varje gång det fungerar kan jag slappna av mer och mer.

Inför tredje passet var jag i valet och kvalet om jag skulle testa eller inte. Eftersom då skulle vi öva med både musköter och kanoner och Mod har bara varit med om musköteld när jag rider under två skott tidigare. Men med lite övertalning så red jag. Jag har inte införskaffat någon huva än, men jag knödde ner bomullspadd i öronen på honom, vilket han inte var helt glad över, men det satt kvar ganska bra i alla fall. Så ner på fältet gick vi, tågande i kolonn efter de marcherande infanteristerna. På fältet torrövade vi först ett par vänder. Övningen gick ut på att kanonerna stod uppe på en skans (jordvall) och sedan stod infanteriet nedanför och sedan vi bakom infanteriet.
Infanteriet skulle avge msuköteld, sedan svarade kanonerna, vi red igenom infanterilinjen och vände sedan nedanför skansen och ställde åter upp bakom infanteriet. De gav fyr, kanonerna svarade, vi red igenom och linjerna och sedan uppå skansen.
Som sagt torrövade vi först, och det gick ganska bra, Mod verkade känna igen det från förra gången vi var med. Sedan skulle det skjutas, och jag fick påminna mig om att andas och försöka tänka på annat. Mod klarade det faktiskt förvånasvärt bra. Det jag blev mest glad över var att jag hela tiden kunde hålla in honom och hade kontroll hela tiden. Även när vi red igenom linjen och vissa hästar hamnade framför så höll han sig ändå, relativt, lugn. För min största farhåga är att han ska dra iväg och jag inte får stopp på honom. Men det var aldrig några konstigheter. Jag tror också att upprepningen i övningen, att han gjort exakt samma sak flera gånger i rad gör att han känner sig mycket lugnare, för han vet vad som förväntas och vad som händer.

Allt som allt en bra dag! Nu laddar vi inför lägerliv om två veckor och sedan den 6 juni kommer vi vara med på paraden i Vänersborg för den som vill se oss där!

2017-11-08-13-22-22

Lite Positivitet

Mod är ingen häst som har självbjudning och ber man honom göra nåt så är automatsvaret ”NEJ” tills man övertygat honom om motsatsen. I en perfekt värld hade jag kunnat jobba med bara bjudande på betende och positivitet, men för att han ska kunna gå ner i vikt och vi ska komma någonstans så måste jag vara lite hård ibland. Därav har senaste tiden varit, inte konflikt fylld, för Mod har varit väldigt duktig och faktiskt gjort vad jag bett honom om, men det har inte varit med sprudlande glädje. Därför kände jag att vi behövde lite paus och göra något som inte var så kravfyllt.

Jag vill jobba upp hans fart, att han ökar självmant, samt att jag vill öva på snäva svängar, därav kom jag fram till att jag ska testa att försöka lära honom att skickas runt pålar/hinderstöd. Sagt och gjort fram med ett hinderstöd och sedan börja öva. Jag bestämde att använda kommandot ”Go”, det är kort koncist och lätt att höra.

Mod är lustig på det sättet att trots att jag jobbar med godis, och en ganska enkel övning (ren fysiskt) så ska han ändå tjafsa emot. Han måste liksom börja göra andra saker bara för att, tills jag säger till honom, och då gör han det klockrent. Jag hade helst inte velat säga till honom, för att jag vill att det ska vara positivt, men av erfarenhet vet jag att om jag låter honom fortsätta spinna iväg själv så blir det bara mer tjafs och konstigheter. Då är det bättre att jag säger till en gång lite skarpare och sedan belönar ordentligt. Jag har inga problem med att han inte förstår eller att han gör fel, men när jag märker att han börjar göra annat bara för att, där drar jag gränsen. (Man kan se ser i filmen vid ca 1,40 )

 

2017-11-08-13-22-22

Fotografering

Jag fick med mig min underbara vän Eva till stallet och ett lass med foto-props. Eva är ingen fotograf så jag fick ställa in kameran och hon fick köra point-and–shoot. Men det blev ett par fina bilder och jag är så tacksam att hon ställde upp!