Bästa Valborgsfirandet!

Valborgsmässoafton är döpt efter helgonet Waplurgis, och vem återfinns i mauskriptet för svärd och bucklare från 1300-talet? Walpurgis! Så vilket firande kunde vara bättre än kavalleriträning?

Mod knatade, nästan, direkt in i transporten, och det kunde stängas om honom utan större knussel. Jag vill inte säga för mycket, men det känns som det börjar lossna ordentligt och det finns ändå inom räckhåll att jag skulle kunna, någon gång, kunna lasta själv.

Första passet var vi ute i paddocken i det härliga vädret. Mod gick faktiskt först stora delar av passet utan större svårigheter. Dessutom fick han agera stöttepelar åt en annan häst som tycker det är lite jobbigt när han hästar kommer för nära. Den hästen blir lite aggro och försöker bita och få igång den andra hästen, men trots att han hugger mot ansiktet på Mod så total ignorerade Mod honom totalt. Vilket ledde till att den andra hästen inte fick ut något av sina provokationer och då lugnade ner sig. Första passet varlite kortare än vanligt för sedan skulle vi prova ut uniformerna inför säsongen. Så nu är jag utrustad med sämskinnsbyxor, ullkappa, hatt, halsduk och stövlar.

Andra passet körde vi nere på fältet, med enkla formationsövningar i både skritt och trav. Det svåraste tyckte Mod var att rida runt en trumma, det spännande var att det var svårare åt ena hållet än andra, men till slut släppte det ganska mycket. Det jag måste öva på är att slappna av själv, för jag spänner mig, vilket gör Mod orolig. Men jag kände att det var ett bra pass, för jag kände att det var ett bra pass och för varje gång det fungerar kan jag slappna av mer och mer.

Inför tredje passet var jag i valet och kvalet om jag skulle testa eller inte. Eftersom då skulle vi öva med både musköter och kanoner och Mod har bara varit med om musköteld när jag rider under två skott tidigare. Men med lite övertalning så red jag. Jag har inte införskaffat någon huva än, men jag knödde ner bomullspadd i öronen på honom, vilket han inte var helt glad över, men det satt kvar ganska bra i alla fall. Så ner på fältet gick vi, tågande i kolonn efter de marcherande infanteristerna. På fältet torrövade vi först ett par vänder. Övningen gick ut på att kanonerna stod uppe på en skans (jordvall) och sedan stod infanteriet nedanför och sedan vi bakom infanteriet.
Infanteriet skulle avge msuköteld, sedan svarade kanonerna, vi red igenom infanterilinjen och vände sedan nedanför skansen och ställde åter upp bakom infanteriet. De gav fyr, kanonerna svarade, vi red igenom och linjerna och sedan uppå skansen.
Som sagt torrövade vi först, och det gick ganska bra, Mod verkade känna igen det från förra gången vi var med. Sedan skulle det skjutas, och jag fick påminna mig om att andas och försöka tänka på annat. Mod klarade det faktiskt förvånasvärt bra. Det jag blev mest glad över var att jag hela tiden kunde hålla in honom och hade kontroll hela tiden. Även när vi red igenom linjen och vissa hästar hamnade framför så höll han sig ändå, relativt, lugn. För min största farhåga är att han ska dra iväg och jag inte får stopp på honom. Men det var aldrig några konstigheter. Jag tror också att upprepningen i övningen, att han gjort exakt samma sak flera gånger i rad gör att han känner sig mycket lugnare, för han vet vad som förväntas och vad som händer.

Allt som allt en bra dag! Nu laddar vi inför lägerliv om två veckor och sedan den 6 juni kommer vi vara med på paraden i Vänersborg för den som vill se oss där!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *