IMG_3298

Bästa Valborgsfirandet!

Valborgsmässoafton är döpt efter helgonet Waplurgis, och vem återfinns i mauskriptet för svärd och bucklare från 1300-talet? Walpurgis! Så vilket firande kunde vara bättre än kavalleriträning?

Mod knatade, nästan, direkt in i transporten, och det kunde stängas om honom utan större knussel. Jag vill inte säga för mycket, men det känns som det börjar lossna ordentligt och det finns ändå inom räckhåll att jag skulle kunna, någon gång, kunna lasta själv.

Första passet var vi ute i paddocken i det härliga vädret. Mod gick faktiskt först stora delar av passet utan större svårigheter. Dessutom fick han agera stöttepelar åt en annan häst som tycker det är lite jobbigt när han hästar kommer för nära. Den hästen blir lite aggro och försöker bita och få igång den andra hästen, men trots att han hugger mot ansiktet på Mod så total ignorerade Mod honom totalt. Vilket ledde till att den andra hästen inte fick ut något av sina provokationer och då lugnade ner sig. Första passet varlite kortare än vanligt för sedan skulle vi prova ut uniformerna inför säsongen. Så nu är jag utrustad med sämskinnsbyxor, ullkappa, hatt, halsduk och stövlar.

Andra passet körde vi nere på fältet, med enkla formationsövningar i både skritt och trav. Det svåraste tyckte Mod var att rida runt en trumma, det spännande var att det var svårare åt ena hållet än andra, men till slut släppte det ganska mycket. Det jag måste öva på är att slappna av själv, för jag spänner mig, vilket gör Mod orolig. Men jag kände att det var ett bra pass, för jag kände att det var ett bra pass och för varje gång det fungerar kan jag slappna av mer och mer.

Inför tredje passet var jag i valet och kvalet om jag skulle testa eller inte. Eftersom då skulle vi öva med både musköter och kanoner och Mod har bara varit med om musköteld när jag rider under två skott tidigare. Men med lite övertalning så red jag. Jag har inte införskaffat någon huva än, men jag knödde ner bomullspadd i öronen på honom, vilket han inte var helt glad över, men det satt kvar ganska bra i alla fall. Så ner på fältet gick vi, tågande i kolonn efter de marcherande infanteristerna. På fältet torrövade vi först ett par vänder. Övningen gick ut på att kanonerna stod uppe på en skans (jordvall) och sedan stod infanteriet nedanför och sedan vi bakom infanteriet.
Infanteriet skulle avge msuköteld, sedan svarade kanonerna, vi red igenom infanterilinjen och vände sedan nedanför skansen och ställde åter upp bakom infanteriet. De gav fyr, kanonerna svarade, vi red igenom och linjerna och sedan uppå skansen.
Som sagt torrövade vi först, och det gick ganska bra, Mod verkade känna igen det från förra gången vi var med. Sedan skulle det skjutas, och jag fick påminna mig om att andas och försöka tänka på annat. Mod klarade det faktiskt förvånasvärt bra. Det jag blev mest glad över var att jag hela tiden kunde hålla in honom och hade kontroll hela tiden. Även när vi red igenom linjen och vissa hästar hamnade framför så höll han sig ändå, relativt, lugn. För min största farhåga är att han ska dra iväg och jag inte får stopp på honom. Men det var aldrig några konstigheter. Jag tror också att upprepningen i övningen, att han gjort exakt samma sak flera gånger i rad gör att han känner sig mycket lugnare, för han vet vad som förväntas och vad som händer.

Allt som allt en bra dag! Nu laddar vi inför lägerliv om två veckor och sedan den 6 juni kommer vi vara med på paraden i Vänersborg för den som vill se oss där!

IMG_3298

Arne Koets Clinic

Vilken helg, på alla sätt och vis!

Jag kom i sista stund med på grund av ett avhopp på Arne Koets clinic uppe i Lidköping, vilket tar 1,5-2 timmar och köra, så jag tänkte att jag skulle åka i godtid på fredagen ( det var lördag-söndag). Så jag möter upp med lasthjälpen i stallet, kopplar på släpet, kollar belysningen. Ingen lampa funkar…. Happ, bara att skruva i sär kontakten och alla sladdar var urdragna. Vi tyckte inte kopplingen såg någonstans ut som i manualen och efter 3 timmar så kom Mats ut och skruvade ihop den som den skulle vara. Så istället för att komma fram vid 20-tiden som tänkt, rullade jag in på stallplanen utan för Lidköping vid halv tolv. Men fram kom vi i alla fall.

Det blev en tidig morgon för jag var först ut klockan åtta, men det var faktiskt ganska skönt. Vädret var soligt, men väldigt blåsigt, så ganska kallt. Jag hade funderat innan vad jag ville fokusera på och även om Arne är grym att träna dressyren för, så kände jag att det kan jag göra för andra, men det finns ingen annan som kan fäktningen och jag vill verkligen lära mig riktig svärdsteknik. Så jag sa det att jag vill helst fokusera på fäktning och då också teknik. Inte bara banka på någon annan, utan faktiskt förstå vad man gör. Sagt och gjort, Arne stod på en stol och jag fick öva på bindning och avstånd. Jag har bara gått på fäktning i knappt två månader, men jag kände vilken otrolig skillnad det var för mig, för jag hade nu en helt annan förståelse för vad Arne pratade om. Han behövde inte förklara vad binding är och vad jag ska tänka på, utan jag förstod direkt syftet med övningen eftersom vi gör liknande på fäktningen till fots. Med det sagt så var inte övningen enkel, men jag kunde komma in i den mycket fortare, Sedan övade vi lite hugg och garder. Varav jag en gång råkade slå stackars Mod i huvudet, som tur var är han tjockskallig och det var inte så hårt, så han brydde sig inte nämnvärt, men ändå, speciellt som Arne sekunden innan ”see so you dont hit your horse in the head”…. Tur att det bara är plast.

Efter jag tagit in honom stod jag och kollade en stund, men då var det någon som sa att Mod höll på att rulla sig i boxen. Nog för han gillar att sova liggandes, och tycker om att rulla ut i gräs, men inne brukar han inte göra det. Tog ut honom och han verkade inte riktigt sig själv. Så tog ut och gick med honom, då var han knappt intresserad av gräset, vilket gjorde mig ganska alarmerad, gick ett par varv till, tog in han igen, tittade inte ens åt sitt hö. Lyssnade på magen, och väldigt lite magljud, så tog ut och gick med honom ännu mer. Då började han visa intresse för gräset i alla fall, och verkade inte lika nere. Gick ett par varv till och travade lite. Gick in och då ville han äta hö, så band upp honom så fick han äta hö medan jag mockade, och sedan fortsatte jag gå med honom lite till. Då hade han börjat få mer magljud igen. testade att ställa in honom och han la sig i alla fall inte ner. Sen ställde jag ut honom i en mindre hage då han började visa sitt egensinninga hungriga jag igen.
Senare kom jag tillbaka, gick med honom något varv, så när jag släppte tillbaka honom så rullade han sig, men när jag sa till han ställde han sig direkt upp, och såg mer ut som en sån där ”kliar gott” rullning. Såg även på grimman innan att den var lerig, men en annan sa att hon sett honom rulla sig, men då också bara ner-klia gott- och ställa sig. Så sedan verkade han helt okej.

Efter lunch hade vi melee träning. Dels lite ridning på linje och vändingar och vad svårt det är med ett helt nytt gäng som inte gjort det innan. tillsammans. Det blev kaos ganska fort. Sedan delades vi även upp i lag och skulle ”döda” varandra med svärden. Jag dog mest hela tiden, mest för att folk kom för nära och jag inte kunde backa undan, för att min häst är för trög och så blev jag ned svärdad. Men det var rolig.!
Det var en kille som hade en jättesnabb häst som var jättesvår att död på eftersom han bara raceade. Men då hade Arne en annan övning där alla skulle ta honom, vilket var ganska intressant, för att om den som alla var ute efter tänkte till kunde han uttnyttja att de som var ute efter honom var i vägen för varandra. Jag fick in ett par galoppvänder på Mod också, vilket jag var mest stolt över, även om det inte alltid var åt rätt håll, men jag kände att när han fick galopp så galopperade vi ett stund åt det hållet som han ville, för att sedan kunde jag fånga upp honom i galoppen och göra det jag ville. Jag var nöjd med galopp hur som!

Söndagen började med teori, och då kom även två som jag känner som bor i närheten som fotfolk, vilket var väldigt roligt. Sedan fortsatte vi med meleen. Meleen för dagen inleddes som dagen innan med lite formationsridning, vilket gick lite bättre, men fortfarande lite svajigt och sedan igenom ridning av två linjer mot varandra. Sedan delade vi åter upp oss i lag och skulle döda det andra laget. Det kändes mycket bättre än gårdagen, alla började få koll på sina hästar, jag kände att jag faktiskt på ett bättre sätt kunde ta in vad folk gjorde med sin svärd och avstyra de hugg som kom mot mig. Jag själv är lite feg med huggande när folk inte har mask på sig, men jag lyckades döda minst två i alla fall!

Dagen flöt på i ganska bra tempo, men sedan hände det som inte ska hända, en ramlade av sin häst och gjorde illa armen, inget som inte läker, men fortfarande en ordentligt skadad arm. Det kändes så knäppt för att här hade vi varit tio hästar i ett kaos av svärd och galopp med hästar som inte känner varandra, och inget händer. Sedan under en enskild lektion så händer det. Men alla sa det att vi är ju alla fullt medvetna om risken vi tar med att hålla på med hästar, ett halvt ton flyktdjur med egen vilja. Så med en ordentlig reality check så fortsatte sedan dagen efter lunch.

Eftersom jag ville fokusera på fäktningen förslog Arne att vi skulle öva på dueller, vilket jag inte var sen med att tycka det lät som en väldigt bra ide. Jag och två till hade en trippellektion. Där vi först red med lansar, full fart över ridbanan, vända och sedan tillbaka. Det gick mycket bättre än förra gången, och framför allt  först gången, men Mod hade lite svårt att vända då han helst ville gå till dörren av paddocken. Men jag lyckades okej att hålla galoppen samt lansen. Denna gång var det en mer ”riktig” lans, och inte bara en rundstav, och förra gången föll jag ihop som en säckpotatis och, det var inte helt perfekt denna gånfg, men det var så mycket bättre.
Efter det övade vi på att rida runt varandra i en cirkel för att få in avståndet och rätt hugg teknik och sedan lite olika hugg och garder för dessa. Det jag tyckte var roligt var att man kunde använda parerstången att just parera undan hugget med. Väldigt skojigt!

Som vanligt gjorde alla härliga människor med sina underbara hästar hela helgen! Och man kommer hem med så mycket inspiration och ideer och tankar. Mitt nästa mål är att till nästa Arne kurs med häst, som antagligen blir i höst, ska vi  gjort  terre-a-terre, åtminstonde på marken. Det är mitt mål för nu, och det känns som ett bra mål, för det innebär att jag måste jobba pån att stärka galoppen och bakbensarbetet. Och med en terre.-a-terre kommer så mycket annat kunna falla på plats.

Här är lite bilder och filmer från helgen, men det kommer komma mer!