2017-11-08-13-22-22

Mentalstyrka – något som behövs jobbas med

Idag gick det egentligen ganska bra, men jag kände ändå att det tog väldigt mycket av min mentalstyrka.

En sak som jag ofta kommer på mig själv med är, den här pressen som jag lägger på mig själv i hur andra ser på mig. Fast det ska inte spela någon roll, vi är inte bättre och sämre än någon annan, de enda vi kan mäta oss med är oss själva.

Mitt enda mål var att han skulle gå över rampen (på tvären) med både fram och bakbenen. Eftersom han tycker det är jättejobbigt att gå upp på rampen med bakbenen. Så vi stod och övade att han bara skulle gå tvärsöver. Då kommer en tjej förbi och jag bara känner pressen av att vi inte går in i transporten. Fast hon brydde sig säkert överhuvudtaget inte alls om vad vi gjorde och inte gjorde. Men ändå fick jag den där paniken över att ”jag har en häst som inte går in i transporten, vilken kass hästägare jag är”, den mentalstyrkan tryter.

Så är det bara och ta ett djupt andetag och tänka att vi tar det i vår takt, vårt ENDA mål idag är att gå över rampen, allt annat tar vi senare. Jag måste tänka så eftersom om jag börjar få panik och prestationsångest så kommer Mod känna det direkt.
Under denna träning så jobbar jag så att han får ta det i helt sin egen takt så länge han är vänd mot transporten. Alltså inget dragande eller stressande i grimskaftet utan bara vänta. Och i detta läget får jag inte blir frustrerad utan måste hålla mig lugn och veta att han kommer ge sig, han kommer klara det.

Sedan tänkte jag att vi skulle rida lite, då jag ville öva på min sits och händer. Vi har en liten slinga som bara går runt gården, och vi lyckades komma ut från stallgården utan tjafs! Vilket är ett stort framsteg för oss. Vi kom nästan hela vägen runt tills vi kommer lite mer än halvvägs, och då är man vid vårt eget stall bara på andra sidan paddocken. Och då tar det stopp. Och där står vi. Så är det bara att vänta och lirka, vänta och lirka, tills han ger sig och vi går.

Så försöker vi rida i paddocken MED hans hagkompisar. Jag lyckades få en långsida med öppna och lite sluta, men sen tog det total stopp, trots draghjälp med en annan häst. Det bara gick inte, han bara står som fast i marken. Så jag hoppade av och tränade lite öppna och sluta från marken istället.

Vi har haft flera saker idag som varit JÄTTEBRA! Vi lyckades med vårt mål med transporten, vi kom ut från stallplanen och vi gjorde faktiskt lite öppna och sluta som var rätt bra. Jag tyckte faktiskt jag hittade ett bättre säte och hand.

Men så kommer också de här tankarna att tänk om. Tänk om jag hade en häst som faktiskt gick framåt, som gick att jobba ordentligt. Tänk om han aldrig kommer gå in i transporten. Det gäller att jobba med sin mentalstyrka och se det som faktiskt är bra. Det är inte en tävling, vi jobbar ihop oss, se hur långt vi ändå kommit på mindre än ett år. Jag kan inte mäta mig med andra och tänka att om en vecka kommer det se bra ut. Förhoppningsvis har vi 20 år tillsammans, det kan få ta tid!
Det är lätt att skriva, men det är svårart det här med mentalstyrka och att hålla hjärnspökena borta.

dsc_0293

2017-11-08-13-22-22

Dålig dag

Idag är en sån där inte bra dag, en sån ”nu åker han ut på blocket”-dag.

Tanken var att jag och hästen och hunden skulle ut på promenad, alltså vid handen. Det har vi gjort förut, det har aldrig varit några problem att leda honom, förutom att han kanske inte vill gå framåt, men det är ett okej problem. Sagt och gjort, vi på började vår promenad, han ville inte riktigt gå framåt, men när vi kom ut i skogen så blev det bättre. Jag ska ärligt säga att jag gick med hörlurar då jag ville lyssna klart på en podcast jag hade påbörjat, men vi återkommer till det.

I skogen så fick hunden gå lös, och hon brukar alltid gå ganska långt fram, speciellt när hästen är med (tack och lov), så plötsligt far Mod iväg och börjar bocka och lyfta rumpan MOT mig. Så står jag där i skogen, med en häst verkar tycka det är helt okej att fara runt i grimskaftet som en galen fölunge och en liten hund som är livrädd 30 meter ifrån.

Så vi börjar gå hemmåt. Jag tänker att enda alternativet att säkra hunden är att sätta fast henne i skogen och komma tillbaka till henne (då det dessutom är halt så känner mig inte helt säker på foten om hästen skulle börjar hoppa runt). Så jag hittar ett störrebuskträd där jag ställer hästen bakom och knyter fast kopplet och försöker kalla in hunden, vilket inte alls vill komma nära mig och den läskiga hästen, speciellt som jag är jätteskakig. Tillslut lyckas jag i alla fall knäppa fast hunden och gå därifrån med både hunden, mig och hästen säker.
Vi är inte så långt från stallet så vi går ganska kvickt hem, med bara en springfason till i skogen, och sedan än när vi gick förbi hagen där hästarna sprang bredvid galopperade, men då stannade han faktiskt direkt när jag sa till.

Så in med hästen i stallet och hämta hunden som väntade snällt i skogen och in med henne i bilen.

Väl i stallet så övade jag honom på att öppna box dörren och han får inte gå ut. Varför jag valde det är för att jag ville ha en övning för att visa att han måste lyssna på mig, som inte för jobbig (då han var uppstissad) och det är en simpel övning med väldigt enkla regler, håll dig innan för denna linjen, och enkel för mig att korrigera.

I stallet var det två andra som höll på att göra iordning sina hästar, när de gick fick han typ panik. Vilket känns så himla knasigt, då vi är ensamma i stallet hela tiden utan problem och hagen är bokstavligen utanför dörren. Men det där att lämnas ensam är väldigt jobbigt. Men då satte jag igång och övade target övningar, för att han skulle få koncentrerar sig på en uppgift som han har lätt för och han lugnade faktiskt ner sig.

Reflektion 

Det har verkligen känts bra senaste dagarna och då när han gör nåt sånt här som han ALDRIG gjort innan. Alltså bralla ur när man leder, så blir jag bara matt. Dessutom blev jag rädd, eftersom jag hade hunden med mig och var rädd att hon skulle skadas. Nu gick allting bra. Sedan blev jag väldigt bekymrad att han kickade MOT mig. Det känns inte bra. Men nu när jag tänkt lite så var det så att efter han brallade ur tog jag ur hörlurarna och hörde då att de sköt på andra sidan vägen, vilket han tyckte var väldigt jobbigt. Så frågan är om det var DET han blev rädd för och när jag sedan höll jag kvar honom i situationen och där vände han sig emot mig. Jag hoppas att det var därför, att det var något han gjorde av rädsla, att han i situationen såg mig som hindret till att komma i säkerhet.
DSC_0448