Mentalstyrka – något som behövs jobbas med

Idag gick det egentligen ganska bra, men jag kände ändå att det tog väldigt mycket av min mentalstyrka.

En sak som jag ofta kommer på mig själv med är, den här pressen som jag lägger på mig själv i hur andra ser på mig. Fast det ska inte spela någon roll, vi är inte bättre och sämre än någon annan, de enda vi kan mäta oss med är oss själva.

Mitt enda mål var att han skulle gå över rampen (på tvären) med både fram och bakbenen. Eftersom han tycker det är jättejobbigt att gå upp på rampen med bakbenen. Så vi stod och övade att han bara skulle gå tvärsöver. Då kommer en tjej förbi och jag bara känner pressen av att vi inte går in i transporten. Fast hon brydde sig säkert överhuvudtaget inte alls om vad vi gjorde och inte gjorde. Men ändå fick jag den där paniken över att ”jag har en häst som inte går in i transporten, vilken kass hästägare jag är”, den mentalstyrkan tryter.

Så är det bara och ta ett djupt andetag och tänka att vi tar det i vår takt, vårt ENDA mål idag är att gå över rampen, allt annat tar vi senare. Jag måste tänka så eftersom om jag börjar få panik och prestationsångest så kommer Mod känna det direkt.
Under denna träning så jobbar jag så att han får ta det i helt sin egen takt så länge han är vänd mot transporten. Alltså inget dragande eller stressande i grimskaftet utan bara vänta. Och i detta läget får jag inte blir frustrerad utan måste hålla mig lugn och veta att han kommer ge sig, han kommer klara det.

Sedan tänkte jag att vi skulle rida lite, då jag ville öva på min sits och händer. Vi har en liten slinga som bara går runt gården, och vi lyckades komma ut från stallgården utan tjafs! Vilket är ett stort framsteg för oss. Vi kom nästan hela vägen runt tills vi kommer lite mer än halvvägs, och då är man vid vårt eget stall bara på andra sidan paddocken. Och då tar det stopp. Och där står vi. Så är det bara att vänta och lirka, vänta och lirka, tills han ger sig och vi går.

Så försöker vi rida i paddocken MED hans hagkompisar. Jag lyckades få en långsida med öppna och lite sluta, men sen tog det total stopp, trots draghjälp med en annan häst. Det bara gick inte, han bara står som fast i marken. Så jag hoppade av och tränade lite öppna och sluta från marken istället.

Vi har haft flera saker idag som varit JÄTTEBRA! Vi lyckades med vårt mål med transporten, vi kom ut från stallplanen och vi gjorde faktiskt lite öppna och sluta som var rätt bra. Jag tyckte faktiskt jag hittade ett bättre säte och hand.

Men så kommer också de här tankarna att tänk om. Tänk om jag hade en häst som faktiskt gick framåt, som gick att jobba ordentligt. Tänk om han aldrig kommer gå in i transporten. Det gäller att jobba med sin mentalstyrka och se det som faktiskt är bra. Det är inte en tävling, vi jobbar ihop oss, se hur långt vi ändå kommit på mindre än ett år. Jag kan inte mäta mig med andra och tänka att om en vecka kommer det se bra ut. Förhoppningsvis har vi 20 år tillsammans, det kan få ta tid!
Det är lätt att skriva, men det är svårart det här med mentalstyrka och att hålla hjärnspökena borta.

dsc_0293

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *