Mycket har hänt på ett år

Den 6 december var en grå, lerig och väldigt blåsig dag. Det var också dagen då Mod kom in i mitt liv på riktigt. Jag vet inte vad jag ska säga om den dagen, det var så mycket känslor, jag trodde det bara skulle vara glädje och förväntan, men det var också ganska skrämmande.

Det är svårt att erkänna, men man läser alltid att folk som köper häst bara ”visste” att det var rätt. Så fort de såg/träffade/provred så bara visste de att detta var deras häst. Jag hade inte fått den känslan, vilket skrämde mig lite. Samtidigt så har ingen av de hästar som verkligen fastnat i hjärtat på mig, varit några som jag gillat från början. Alla har varit lite svåra och jag slitit mitt hår och vissa ville jag inte ens ha att göra med första tiden innan jag lärde känna de. Nordsvenskar i min prisklass växer inte heller på träd, och han han var i rätt ålder, rätt prisklass och relativt nära. Dessutom var det många som ringt på honom, så jag kände att det fick bära eller brista.

Och nu har det gått ett år.

Vilken skillnad det är från första månaderna där vi inte kunde lämna gården och gick andra hästar ut ur stallet när man var kvar fick han nästan panik. De få gånger vi kom till paddocken kunde vi knappt skritta runt banan. Ett varv i skritt och jag var överlycklig. I hagen hände det ganska ofta att han inte ville bli hämtad utan bara sprang iväg.

För fyra månader sedan kunde vi rida ut med sällskap och med ganska många avsnittningar, även själva. I paddocken kunde vi eventuellt galoppera en långsida, med lite ordentlig övertalning.

Idag kan vi inte bara rida runt i paddocken som JAG vill utan även göra en kontrollerad galoppfattning på volten, dessutom öppna (nåja) i båda varven och början på en sluta i ena. Vi har ridit ut själva utan några avsittningar och han kommer alltid fram så fort jag kommer till hagen, utan att jag behöver ropa.

Under året har vi dessutom tränat för ett flertal tränare och åkt iväg och tränat i grupp. Vi har åkt iväg på träningshelg, fäktast med svärd och ridit med lans.
Han har blivit körd med skaklar och draglinor.

Vi har så mycket kvar att jobba på, som att kunna gå in i transporten utan stress, men det känns ändå som vi har kommit en lång väg. Det är en stor skillnad på den arga och livströtta tjocka ponnyn som ut ur transporten den där blåsiga december dagen för ett år sedan och den glada, i alla fall lite mindre tjocka och mer harmoniska killen, som  nu kommer lunkades emot en i hagen när man kommer.

dsc_0205

DSC_0344

TUR_9861

Kavalleri träning

nordsvensk mod på svärdsträning

img_20161030_182423

wp-image-703186827jpg.jpg

img_2200s

häst med inkörningsskaklar

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *