När det inte går som man tänkt

Man lever och man lär. Idag tittade äntligen solen fram här i Göteborg och de kändes som jag inte varit ute i solen på veckor, vilket jag nog inte varit, för det har varit grått och trist, jag vet inte hur länge. Bestämde mig för en lång ridtur då vi har en jättefin ridväg med backar och tänkte vi skulle back och galoppträna. Vägen är inte en rundslinga, utan man får vända när man tycker man kommit tillräckligt (vägen är flera mil).

Det gick bra på vägen ”ut” allt gick jätte lugnt och fint, vi travade ganska långt och sedan när vi kommit till backarna så galopperade vi lite, först ville han inte så långt. Men när vi vände så bjöd han till lite mer och vi galopperade en bra bit och till och med upp för en ganska brant backe. Efter vi saktat av en bit så fattade jag galopp igen, men denna gång satte han av lite fortare än jag tyckte (inte okontrollerat, men inte så lugnt som jag ville). varav jag tog tag lite extra i tygeln, som gick av!
Tyglarna är westerntyglar som satte ihop med skruv som fallit ur så jag hade lagat de med buntband, för jag tyckte det verkade stabilt. Det var det inte. Vi var precis påväg upp för en backe så jag tog tag i den tygeln som fanns kvar och i backen saktade han av och jag kunde hoppa av. Så här i efterhand tänker jag att egentligen skulle jag testat först att försöka sakta av med bara vikten och rösten, för jag tror han hade lyssnat på det, just eftersom vi hade ändå inte kunna komma så långt på grund av backarna.

Läxan vi tar med oss är att inte laga vitala delar av utrustningen med bunt band, samt att vi behöver öva avsaktningar, under kontrollerade former, med med endast vikt och röst hjälper.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *