Ridpass med positivitet

Igår tänkte jag att Mod skulle få en vilo-dag efter en hel helg med att sova borta, träna flera gånger per dag. Det tyckte dock inte Mod, direkt när jag kom till hagen blev han ”Åh hej, vad ska vi hitta på nu?”. I stallet stod han mest och var jätteuttråkad och fipplade med det mesta. Mötte även hagkompisens matte som också varit där tidigare på dagen och berättade att Mod hade jagat runt de andra i galopp i hagen (deras vanliga flockledare är i sjukhage och är inte där och styr upp honom).

Till slut fick jag nog och vi gjorde lite klickerövningar i deras vindskydd, och han såg så ledsen ut när jag sa att det var slut och skulle lämna honom. Som om, men var det bara det här idag? Då drar det lite i mattehjärtat.

Idag tänkte jag att vi skulle köra ett ridpass, för jag ville verkligen se hur det kände att rida hemma. Var lite rädd att jag skulle känna att jag skulle glömt allting och bara falla i sär, men samtidigt har jag känt att jag bara vill rida hela tiden för att sätta mina nya kunskaper till använding. Dessutom har vi fått låna en sadel från Matilda, som vi tränar med, som jag också ville testa på ett ridpass på hemma plan.

Så dagens ridpass gick över förväntan. Vi var helt ensamma i ridhuset och ofta känns han väldigt ofokuserad där, men det kändes som bra energi idag. Jag försöker nu verkligen tänka aktivt på min sists HELA TIDEN! Aldrig bara slappna av och åka med, utan även när Mod ska slappna av och gå, så ska jag ändå ha en bra sits. Och det är SÅ jobbigt! Men jag tror jag kommer vinna på det i längden.

Vi lyckades göra ett par riktigt bra serpentiner och några steg i öppna. Men jag kände att jag hade sån träningsverk i mina muskler att jag inte riktigt orkade hela vägen. Och jag vill göra saker riktigt bra ett par steg, istället för halvdant en längre tid. Sedan gjorde vi också lite lansträning mellan för att få upp motivationen och öva galoppen. Nu hade vi ingen lans, utan tog ett trasigt longeringspö istället OCH VAD BRA DET GICK!
Vi travade ner för ridhuset och sedan vände vi, korrekt med lansen, och galopperade tillbaka. Inga bocksprång, inga bakutsparkar, bra arbetsgalopp och jag tänkte verkligen aktivt på att inte falla ihop.

Sadeln och jag började hitta varandra också. Jag provred den i helgen, men tyckte jag hamnade i så konstig sits, men nu kändes det bättre. I alla fall mot mina andra sadlar. Jag började förstå hur jag ska sitta och bitarna föll på plats. Men jag ska sova lite på det, annars blir jag lätt, det blir bra KÖR. Och sen har jag inte tänkt igenom det.

nordsvensk dressyr
Öppna

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *