2017-11-08-13-22-22

Lastning – tillbaka till ruta ett

Det har varit lite dött här ett tag och det har berott på ett par saker. Dels har jag varit i Stockholm och hälsat på familjen och haft en del andra saker som gjort att jag inte varit så mycket i stallet. Sedan för två veckor sedan så skulle vi åkt iväg och tränat, men Mod gick inte in i transporten. Vilket var väldigt tungt för mig. Det gjorde mig väldigt frustrerad och ledsen, även om jag vet att han inte gör det med någon baktanke. Utan att det helt och hållet är en träningssak.

Men jag när man är frustrerad, ledsen, arg eller har någon annan negativ känsla i kroppen är det inte bra att träna. Därför har jag när jag varit i stallet senaste veckorna bara gjort enklare saker, som klicker träning, och förra helgen lasttränades det när det var ljust.

Efter att ha lyssnat på otaliga personer och inget har funkar har jag nu gått tillbaka till ”Linda-style”, vilket innebär shaping och bara positivt. Med andra ord den långa vägen. Mina fyra  redskap har varit: godis, en hink, klicker och tålamod, väldigt mycket tålamod.

Jag har jobbat mycket med hinken, först med godis på rampen och sedan längre och längre in transporten, och när han går framåt, så blir det ett klick med klickern och godis. Inget smackande, inget dragande, bara väntan och lockande med hink-skrammel ibland. Dessutom har jag gjort så att han fått äta godis ur hinken så har jag avbrutit honom och sedan backat av honom. Vilket har gjort att han inte velat backa av, eftersom hinken med godis är i transporten.

Idag tog jag fram transporten själv och han gick upp utan några betänkligheter, så det känns som det har gått lite framåt i alla fall. Nu är det bara att han ska komma in helt med rumpan och kunna stänga… Men en sak i taget!

mod