IMG_3298

Ponyn kan!

Det går framåt, och det som känns bra är att det inte varit några större bakslag de senaste veckorna. Även om Mod har haft en hispdag har vi ändå kunna jobba igenom det utan några större incidenter.

Idag kändes lite som ett kvitto på att vi faktiskt har kommit någonvart. Jag red ut ensam på honom och det vara bara tjafs när vi precis lämnade gården, annars gick det fint. Var ett parti på slutet med ett par läskiga stenar, men det visste jag att han tyckte var jobbigt, då jag förra gången fick sitta av där och leda förbi, men inte denna gång!

Sedan jobbade vi i paddocken och kunde få rätt ställning, utan tugg och gap på volten i båda varven i både skritt och trav. Och sedan lyckades vi galoppera, göra en nästan okej galoppfattning utan bakutspark och galoppera kontrollerat! Hade någon sagt att vi skulle kunna göra det för bara en vecka sedan hade jag skrattat åt de. Vi gjorde ett par galopperingar till, på slutet började han att sparka, men vi kunde ändå hålla det kontrollerat, vilket är det viktigaste!

Jag red nu på postkandaret, vilket jag kan kontrollera honom på, jag tycker det är för skarpt och vill inte rida på det regelbundet, utan jag använder det när jag känner att det finns stor risk att han kan ta bettet och sticka och jag måste ha kontroll. Som när vi rider ut.

I helgen eller nästa vecka ska jag se hur det fungerar att galoppera i paddocken med vanliga bettet, om det fungerar får vi se hur jag gör ute sedan.

En liten bild från en annan dag när vi tömkörde.

DSC_0991

DSC_0410

Dessa Bett

Här den lilla bettsamlingen som lyckats ackumulera på en häst under 3 månader.
Mitt mål är att vi ska kunna rida utan bett, men eftersom han är skolad från början på bett kan man inte bara plocka bort det utan måste lära om och lära rätt. Speciellt som han är väldigt stark och egensinnig så är bettet dessutom en säkerhetsbroms, men jag har ändå läst på väldigt mycket.

Jag började med ett tre-delat äppelbett, för att jag läste att tre-delat var bättre viktfördelat än två-delat och äppelbett kändes snällt. Ni ser ju hur fint ser ut, helt söndertuggat, och detta bara efter bara ett par tre gångers användande.
Så, tillbaka till ritbordet så att säga. Nu köpte jag ett rakt-bett för det läste jag var det bäst viktfördelade bettet och dessutom så tar han gärna bettet och med ett rakt-bett så är det lättare att få loss det än med ett delat bett. Så ett raktbett blev det. Tyvärr visade det sig vara för brett.

Nu köpte jag ett rakt – bett igen, 1 cm kortare, men denna gång eggbettsringar för att det ska ligga stabilare, då han som sagt gärna tuggar runt  på bettet när han blir busig. Dessutom köpte jag ett postkandar, när vi rider ut och han försöker dra.

Jag är ganska emot att bara köpa skarpare bett som en lösning på problemet, men nu handlar det om säkerhet. Att ha något som fungerar när han försöker sticka. Dessutom är det bara tänkt som ett hjälpmedel medan jag jobbar på att kunna komma tillbaka till, först, ett vanligt rakt bett och förhoppningsvis tillslut bara halsrem.